Mitt namn är Magnus Lundgren, en man född och uppvuxen i Uppsalas lite finare kvarter i Luthagen, men som inte gärna vill erkänna sin högstatushärkomst. Därför flyttade han i unga år till innerstadens ruffigare kvarter, där han dagligen vistades i två världar: på dagarna studerade han till arkivarie vid Uppsala universitet och på kvällarna umgicks han med arbetarklassen från alla världens hörn, av vilka han bland annat fick lära sig bränna sprit, tillverka eget snus samt bli en ganska skicklig kortspelare.
Efter att ha tagit examen vid Uppsala universitet reste Magnus till Amerikas Förenta Stater, han lyckades få möjligheten att gå sida vid sida med en professor vid Miskatonic Univeristy, Steven Cooper, som bland annat introducerade Magnus till radion, ett intresse han tog med sig till Sverige för att hålla kontakten med kollegor och vänner han mötte i Arkham.
Det var också i Arkham Magnus hade sin första riktiga upplevelse med "det oförklarliga", även om han sedan barnsben känt att det finns mer på jorden än vad vetenskapen kan förklara så var det en sen septemberkväll han upplevde något han kom att bära med sig resten av livet. En sen kväll nere i universitetets arkiv hittade Magnus en hylla som verkar stått orörd i decennier. På en hylla av dammtäckta böcker fångade en specifik bok hans ögon. Det var en bok klädd i vad som vid första anblick verkade vara människohud. Med lika delar förskräckelse och nyfikenhet slog han upp boken och sidor av text på ett för honom totalt okänt skriftspråk samt illustrationer av varelser med långa tentakler prydde sidorna.
Magnus huvud fylldes av visioner om domedagen, meteorer som slog ned på jorden, hav som reste sig och spolade ner allt levande i haven, på horisonten en vidunderlig figur som med ett... (forts. följer) ...knäpp av fingarna fick aska och eld regna från skyn. Nästa morgon vaknade han i sin säng. Professor Cooper satt oroad vid hans säng och berättade att de hade hittat honom på golvet, talandes i tungor. Efter detta hade han sovit i en vecka. Kort därefter bestämde sig Magnus för att lämna landet och återvända till Sverige, men han bär minnet med sig för livet.
På grund av hans omättliga nyfikenheten kan Magnus inte låta bli att misstänka att det som nu sker i Uppsala har något att göra med honom, med boken han inte kunde låta bli att läsa, att något följde med honom över Atlanten. Han känner att han bär jordens öde på sina axlar, även om det kanske inte riktigt överensstämmer med verkligheten.