Act1 - Viskningar i Stormen

· Ekon från Uppsala


1. Introduktion #

img1

-Keeper-

Året är 1930. Uppsala, en av Sveriges äldsta städer, bär på många hemligheter. Staden är känd för sina universitet, domkyrka, och dess rika historia som sträcker sig tillbaka till vikingatiden. Men en särskild natt, när ett kraftigt åskväder drabbade staden, vaknade en annan sida av Uppsala till liv. Ett gammalt tornur, som inte slagit sedan 1800-talet, började plötsligt att slå tolv gånger mitt under stormen. Dagen efter upptäcktes att ett värdefullt och uråldrigt dokument hade försvunnit från universitetsbiblioteket. Detta dokument, känd som "Cthulhu-manuskriptet", tros ha länkar till forntida ritualer och okända mörka krafter.

Det ryktas att detta manuskript kan väcka krafter bortom vår förståelse, och att det finns dem som söker dess makt. Staden är nu insvept i en atmosfär av rädsla och osäkerhet. Det är upp till ett modigt lag av detektiver att lösa mysteriet innan det är för sent...

img2

2. Magnus Lundgrens Återkomst #

img3

-Keeper-

Stockholm, vid midnatt. En gammal ångare skär genom den tjocka dimman som ligger som en våt filt över Saltsjön.

Det är här vi finner Magnus Lundgren, en man som bär på tunga minnen från ett land över havet. Han står ensam vid relingen, hans ögon fästa vid horisonten där de mörka vattnen möter den svartblå himlen. Hans resväska är sliten, kläder doftar av rök och salt – minnen från en annan värld.

Magnus blick är långt borta, fast i de där djupa skuggorna som krälat in i hans sinne den natten i Arkham. Och som om hans tankar vore magneter drar de till sig mörkret, känslan av att något ouppklarat följt med honom över Atlanten. Han kan känna det i ryggmärgen.

Ångaren lägger till vid Stadsgårdskajen, och en tjock dimma sväljer ljudet från stadens liv. Få människor är vakna vid denna timme, men de som är, undviker de mörka gränderna där skuggor verkar röra sig av egen vilja.

Magnus steg ekar mot kajens våta stenplattor.

Skeppsklockan klämtar dovt i fjärran. Ett omen? En varning? Eller kanske bara Stockholm som säger godnatt. Han drar sin kappa tätare runt sig. Är det kylan som får honom att rysa, eller är det något annat? En känsla av att något... väntar.

Nu står han där, vid porten till sitt förflutna, redo att ta sig an ett mysterium som redan tynger hans själ. Kanske bör han söka upp gamla bekanta från universitetet, eller ta sin tillflykt till de dunkla pubarna där hemligheter viskas över slitna bord.

img4

-Magnus Lundgrens-

Efter flera år borta från mitt hemland känner jag att det bästa att göra är att leta upp de som kan ge mig svar på vad det är som satt sina klor i Sverige. Det Stockholm jag återvänder till är sig inte riktigt likt och jag fruktar att min gamla hemstad Uppsala är ännu värre däran. Mitt huvud är fullt av frågor som behöver svar, jag behöver någonstans att landa, en plats där jag känner mig bekväm att lossa på min slips och börjar nysta i vad det är för dunkel som lagt sig över den plats som för mig nu framstår som en förvrängd illusion.

Jag söker upp mina kontakter i hopp om att få svar på frågor jag kanske inte borde ställa, frågor vars svar jag fruktar jag kan knappt vill känna till. Men av en outgrundlig anledning, som av ren intuition, vet jag att tiden inte är på min sida, något måste göras, och likt mycket annat i vår värld så gör jag det inte själv, så blir det nog aldrig gjort.

img5

-Keeper-

Stockholm mötte Magnus med en himmel lika svart som bläck och gator som slingrade sig som ett syndarens samvete. Staden hade en annan puls nu, en mörkare rytm under den blanka ytan. Han kände hur hans hemvändning snarare var som att stega rakt in i en mardröm.

Han drog upp kragen på sin ullkappa mot den isande vinden och begav sig mot "Tidernas Röst", det antikvariat där Erik, en gammal lågskolevän som alltid haft en fot i det okända, nu dolde sig bland dammiga hyllor fyllda med förbjuden kunskap.

"Jag behöver din hjälp," sa Magnus, hans röst så låg att den nästan dränktes i det eviga regnets taktfasta smatter mot fönstret.

Erik, vars ögon lyste med en brännande nyfikenhet under det flimrande ljuset från en ensam skrivbordslampa, nickade långsamt. "Du letar efter skuggor i ett land där mörkret är djupare än på andra ställen. Vad har fört dig tillbaka, Magnus?"

img6